Jag ritar både hus och trädgårdar. Slutresultatet blir en harmonisk helhet som är både funktionell och vacker - värden som varar.
Att ha åtomt är få förunnat. Och inte nog med det – på tomten ligger ett av byns absolut äldsta hus – litet och charmigt. Fast utan det där extra rummet som behövs för avskildhet, gäster och diverse hemmaprojekt. Men ett uthus ner mot ån, det finns det minsann! Vet inte om man skall kalla detta en ombyggnad eller tillbyggnad, det verkar bli något slags mellanting.
Igår kom takstolarna på plats i tillbyggnaden vid havet utanför Trelleborg – och idag var det taklagsfest! Alltid lika roligt att få se hur en byggnad växer fram… Det kommer att bli ett stort och vackert extra sällskapsrum för familjen, med härlig kontakt med trädgården utanför.
Det kom en hälsning från ett snöigt Östra Grevie… Om- och tillbyggnaden av det vackra 20-talshuset fortskrider och nu är ”den amerikanska verandan” mot söder på plats. Här blir det skönt att sitta i sommar, med huvudet i skuggan och benen i solen! Sitta och äta får man dock göra någon annanstans, i den nya glasverandan utanför köket eller på trädäcket som också planeras – verandan är helt enkelt för smal för att fungera som matplats. Men de nätta måtten gör att verandan inte dominerar fasaden och dessutom kan man fortfarande se himlen från rummen innanför!
Äntligen en solig dag – då är det läge att sticka iväg och fotografera gamla projekt! Som tillbyggnaden av den här skånelängan i Flackarp, till exempel. Ett nytt hus i gammal tappning – nu även försedd med en vinkelbyggnad i samma stil. Fler bilder från huset återfinns här!
Har varit och plåtat skånelängan utanför Veberöd som blev färdig i somras. Alltid lika kul att få se det färdiga resultatet med både målarfärg och alla lister på plats. Och så att få återse kunder som man inte träffat på över ett år! Tack så mycket för trevlig guidad visning och för god fika :-)! Ytterligare några av bilderna finns att beskåda här.
Frågeställningen är klassiskt när det handlar om fritidshus: hur skapar vi möjlighet för utflugna barn att återvända till sin barndoms sommarparadis tillsammans med flickvän/pojkvän – och så småningom också med en rad av egna ungar? Lösningen kan vara en serie små bodar på tomten, ibland blir det tillslut en mindre stugby! Eller så blir det som här: en tillbyggnad placerad parallellt med ursprungshuset. Kopplingsdelen blir en stor och ljus hall med gott om plats för sandiga sandaler på rad. Mellan husen bildas en liten innegård, skuggig och skön på eftermiddagen när man kommer tillbaka från en dag på stranden.
Ny rapport från skånelängan utanför Lund. Man hittar alltid roliga överaskningar när man börjar rota i gamla hus, men arbetet fortskrider trots allt enligt planerna: väggarna är uppe och taket är på. Skönt, då kan man pusta ut! Nu kan vintern gärna komma på allvar…
Även små hus kan behöva en arkitekt. Är kvadratmetrarna få och tomten liten så gäller det sannerligen att tänka sig noga för innan man bygger vare sig om eller till. I det här lilla svartmålade sommarnöjet utanför Hässleholm kan man konstatera att två små knuttimrade rum med kokvrå räcker hur bra som helst för två personer, men när familjen växer kommer man inte undan en tillbyggnad. Frågan som infinner sig är förstås var och hur mycket som skall det byggas? Så vi resonerar och dividerar och skissar så pennan glöder!
.
I skånelängan utanför Veberöd händer det saker! Nytt kök skall det bli, ny entré och nytt badrum. För ögonblicket är halva fasaden borta, men grunden till tillbyggnaden är i alla fall gjuten. Alltid lika spännande att följa hur de där strecken jag ritade på ett papper för över ett år sedan förvandlas till verklighet!
…eller kanske romantisk funkis? Huset är i alla fall byggt i en charmig stilmix – mansardtak och fina tegeldetaljer ger ett bearbetat och traditionellt intryck samtidigt som lite fräcka funkisdetaljerna andas modernitet och framtidstro. Byggmästaren på 1930-talet tog glatt ut svängarna och körde både med fönster som möts över hörn och avsaknad av murade valv.
Huset har inte något kulturhistoriskt skydd, möjligen beroende på tillbyggnaden på baksidan från 1950-talet . Fast kanske hänger det mest ihop med att teglet är rött och inte gult. Runt omkring ligger de andra tegelvillorna tätt, de flesta uppförda i det typiska gula Lomma-teglet. Undrar varför det blev rött just här? Kanske tyckte den glada byggmästaren helt enkelt att rött tegel är vackert. Ja, jag kan ju inte annat än hålla med…
Men vad blir materialet i tillbyggnaden från 2010-talet, måntro? Tyvärr blir det knappast tegel. Att hitta tegel som originalet brukar vara ganska kört, och tre olika tegelvarianter på samma hus blir knappast bra, då blir det mest någon slags tegelprovkarta. Det lutar åt puts. Men vad det än blir – de gamla detaljerna skall vi vara rädda om!
