Mitt hjärta bor i en gammal gård, en gammal gård på slätten
med vita längor och svalebon under takets mossgröna brätten.
Mera skånskt än så här, det blir det bara inte! Fast några svalor syntes förstås inte till, denna januaridag på slätten utanför Vellinge. Enda spåret av djurliv var harlöporna som snurrade runt över snöiga åkrar och strandängar. Det var isande kallt. Men nu är i alla fall den trelängade skånegården uppmätt och uppritad och det är fritt fram att sätta igång att skissa på den kommande renoveringen och ombyggnaden. Det gamla stallet som är ihopbyggt med bostadshuset ska inredas och öppnas upp så att den fria utsikten mot havet tas tillvara, det kommer att bli stora förändringar. Men inte större än de hjärtan som hittat hem där känner igen sig och kan bo kvar.
Lämna ett svar