Funkis i all ära, men köken från den tiden ofta inte särskilt roliga. Visst är de funktionella, det kan man inte förneka: höjden på diskbänken, längden på arbetsytorna och flödesschemat mellan disk, spis och kylskåp – allt sådan brukar funka alldeles utmärkt i ett funkiskök. I alla fall för en hemmafru eller ett hembiträde som själv står för all matlagning medan resten av familjen och eventuella gäster befinner sig på annat håll. Men hemmafruar är inte särskilt vanligt förekommande nu för tiden och ett hembiträde går väl knappt att uppbringa, om man så letar i hela Malmö! I stället finns det gott om människor som gärna lagar mat tillsammans, både i familjen och med vänner. Och så finns barnen och barnens kompisar som också envisas med att vilja vara med och hjälpa till, eller som i alla fall vill ha sällskap under läxläsningen. Det blir helt enkelt JÄTTETRÅNGT i funkisköket! Så ibland får det pietetsfulla bevarandet helt enkelt ge vika för verkligheten – i det här fallet flyttades köket från sin undanskymda vrå till ett av husets stora sällskapsrum. Vilket ju är precis vad köket är i dag – husets mesta sällskapsrum! Fler bilder från huset hittar man här.
70-talsvilla i Södra Sandby
Ombyggnaden av Tyrolervillan i Södra Sandby är färdig – och vilket lyft det blev! Istället för att ha köket i ett skyltfönster mot gatan är nu både kök och matplats placerade mot trädgården och en ny fönsterdörr skapar härlig kontakt ut i det fria. Entrén mot gatan har blivit stor, ljus och funktionell, så nu kan familjen faktiskt använda husets huvudentré och slipper gå köksvägen hela tiden. Ny invändig färgsättning och rivning av ett par väggar gör också att huset upplevs som ljus och öppet. Exteriören går dock fortfarande i tidstypisk färgskala: brunt och orange. Jättesnyggt – i synnerhet nu när höstlöven faller!
Matplatsen – före och efter ombyggnad!
Ombyggt 20-tal
Gamla hus är så originella, är det lätt att tycka. Särskilt om man jämför med många moderna hus, som ligger i raka led, alla identiska. Riktigt tråkigt kan det se ut ibland, särskilt om man jämför med en villagata från tex. 1920-talet.
På sistone har det blivit en hel del villor från just 20-talet. Ena veckan ett ombyggnadsuppdrag i Malmö där det saknas badrum på ovanvåningen och vinden ska inredas. Nästa vecka ett ombyggnadsuppdrag i Helsingborg, där det saknas badrum på ovanvåningen och – som av en händelse – vinden ska inredas. Faktum är att husen är identiska, som byggda efter samma gamla vackra ritning. Charmigt – absolut! Men originellt? Nja, inte direkt.
Men bra för arkitekten som ska rita ombyggnaden, kanske? Då är det väl att återanvända samma skisser från vecka till vecka? Nej, riktigt så enkelt är det förstås inte. Familjerna i husen är olika och har olika önskemål, och även om husen från början var stöpta i samma mall så har de med tiden förändrats en hel del. Små ombyggnader och tillbyggnader här och var. Man fixar, tar bort och lägger till. En veranda som den på 20-talsvillan på Limhamn har jag definitivt inte sett på något annat 20-talshus, någonstans! Så pietetsfull är den ju inte, verandan. Men ändå helt oemotståndligt!
Jag har gott hopp om de moderna villamattorna. Hus är som människor, karaktären kommer med åren.
