Tid att fira midsommar och tid att klippa buxbomen. Det skär lite i hjärtat, jag gillar oklippt buxbom. Aldrig är den väl så vacker som när utväxten är alldeles ny och står åt alla håll som ett ljusgrönt självlysande rufs. Men nu i slutet på juli har färgen mörknat och det är dags att låta lockarna falla för saxen. Det är kul att klippa – och en crew-cut har ju också sin charm! Sedan står buxbomen där – snygg, stadigt och mörkgrö ända tills snön faller. Och med en mössa av snö blir buxbomen om möjligt ännu vackrare…
Det gäller att passa på och njuta av sin buxbom. ”The box blight” sprider sig stadigt, inte bara i England och på kontinenten, utan också i Sverige. Jag tittar oroligt på mina häckar och klot. Lite brunt där, lite torrt där… Men än så länge verkar det klara sig. Det kommer att bli tomt i trädgården utan dem.
Buxbom har länge varit fullständigt oumbärlig i den arkitektoniska trädgården. Häckar, bollar, spiraler, kycklingar – allt har man kunnat forma med buxbom. Men nu har jag slutat att föreskriva buxbom när jag ritar nya trädgårdar. Man får ta till alternativ som tex. liguster, idegran eller buskformig murgröna. Benved kan också klippas till vintergröna kompakta former. Visst finns det alternativ och det blir ofta jättefint – men riktigt som buxbom blir det ju aldrig!