Funkis i all ära, men köken från den tiden ofta inte särskilt roliga. Visst är de funktionella, det kan man inte förneka: höjden på diskbänken, längden på arbetsytorna och flödesschemat mellan disk, spis och kylskåp – allt sådan brukar funka alldeles utmärkt i ett funkiskök. I alla fall för en hemmafru eller ett hembiträde som själv står för all matlagning medan resten av familjen och eventuella gäster befinner sig på annat håll. Men hemmafruar är inte särskilt vanligt förekommande nu för tiden och ett hembiträde går väl knappt att uppbringa, om man så letar i hela Malmö! I stället finns det gott om människor som gärna lagar mat tillsammans, både i familjen och med vänner. Och så finns barnen och barnens kompisar som också envisas med att vilja vara med och hjälpa till, eller som i alla fall vill ha sällskap under läxläsningen. Det blir helt enkelt JÄTTETRÅNGT i funkisköket! Så ibland får det pietetsfulla bevarandet helt enkelt ge vika för verkligheten – i det här fallet flyttades köket från sin undanskymda vrå till ett av husets stora sällskapsrum. Vilket ju är precis vad köket är i dag – husets mesta sällskapsrum! Fler bilder från huset hittar man här.
Ombyggnad av 30-talsvilla
Tänk vad många fina hus det finns. Som det här i Malmö från 1937, till exempel. Tidig funkis när den är som bäst! Ganska nergånget , men med en underbar rymd – och vilka detaljer! Teglet är tyärr dåligt, så huset kommer att putsas. Och så blir det en del invändiga ändringar också. Det lilla köket där hembiträdet på sin tid skötte all matlagning är för litet med våra dagars mått, så det kommer att byggas om. Men ringsystemet med vilket herrskapet kunde tillkalla betjäning till salongen eller sovrummet, den kommer att få finnas kvar. Fast man kanske kan koppla om det på något sätt? Så att man kan ringa nedifrån köket och slipper vråla på barnen, som sitter instängda på sina rum på ovanvåningen med hörlurar i öronen? Och tänk vad skönt att slippa galoppera uppför ektrappan för att personligen slita dem från sina datorer. En sån ringklocka hade i alla fall jag velat ha. Nya tider, nya behov…
Funktionell nationalromantik
…eller kanske romantisk funkis? Huset är i alla fall byggt i en charmig stilmix – mansardtak och fina tegeldetaljer ger ett bearbetat och traditionellt intryck samtidigt som lite fräcka funkisdetaljerna andas modernitet och framtidstro. Byggmästaren på 1930-talet tog glatt ut svängarna och körde både med fönster som möts över hörn och avsaknad av murade valv.
Huset har inte något kulturhistoriskt skydd, möjligen beroende på tillbyggnaden på baksidan från 1950-talet . Fast kanske hänger det mest ihop med att teglet är rött och inte gult. Runt omkring ligger de andra tegelvillorna tätt, de flesta uppförda i det typiska gula Lomma-teglet. Undrar varför det blev rött just här? Kanske tyckte den glada byggmästaren helt enkelt att rött tegel är vackert. Ja, jag kan ju inte annat än hålla med…
Men vad blir materialet i tillbyggnaden från 2010-talet, måntro? Tyvärr blir det knappast tegel. Att hitta tegel som originalet brukar vara ganska kört, och tre olika tegelvarianter på samma hus blir knappast bra, då blir det mest någon slags tegelprovkarta. Det lutar åt puts. Men vad det än blir – de gamla detaljerna skall vi vara rädda om!
