Levande Arkitektur i Skåne AB

Jag ritar både hus och trädgårdar. Slutresultatet blir en harmonisk helhet som är både funktionell och vacker - värden som varar.

blogg / Blogg

70-talsvilla i Södra Sandby

Ombyggnaden av Tyrolervillan i Södra Sandby är färdig – och vilket lyft det blev! Istället för att ha köket i ett skyltfönster mot gatan är nu både kök och matplats placerade mot trädgården och en ny fönsterdörr skapar härlig kontakt ut i det fria. Entrén mot gatan har blivit stor, ljus och funktionell, så nu kan familjen faktiskt använda husets huvudentré och slipper gå köksvägen hela tiden. Ny invändig färgsättning och rivning av ett par väggar gör också att huset upplevs som ljus och öppet. Exteriören går dock fortfarande i tidstypisk färgskala: brunt och orange. Jättesnyggt – i synnerhet nu när höstlöven faller!

Matplatsen – före och efter ombyggnad!

Nygammal skånelänga

Äntligen en solig dag – då är det läge att sticka iväg och fotografera gamla projekt!  Som tillbyggnaden av den här skånelängan i Flackarp, till exempel.  Ett nytt hus i gammal tappning – nu även försedd med en vinkelbyggnad i samma stil. Fler bilder från huset återfinns här!

Liten trädgård – före och efter

”Det är konstigt, gräsmattan är mindre nu än innan vi gjorde om, ändå känns den större!” Jag och kunden står och kontemplerar den lilla trädgården som jag ritade i våras och som nu är nästan färdig. Och jag kan bara hålla med – gräsmattan, ja faktiskt hela trädgården, känns större. Tydlig struktur och tydliga former har den effekten i en liten trädgård. Nu spirar gräsmattan och planteringsytorna börjar fyllas med växter. Så fint det blev! Jag ser fram emot att komma hit igen till våren, när marken under plommonträdet är blå av scillor och vårstjärnor.

Fler bilder från det färdiga projektet hittar du här!

Skånelänga i ny tappning

Har varit och plåtat skånelängan utanför Veberöd som blev färdig i somras. Alltid lika kul att få se det färdiga resultatet med både målarfärg och alla lister på plats. Och så att få återse kunder som man inte träffat på över ett år! Tack så mycket för trevlig guidad visning och för god fika :-)! Ytterligare några av bilderna finns att beskåda här.

Hållbart Byggande i Syd!

Sunda material och ett långsiktigt hållbart byggande – en självklarhet nu för tiden kan man tycka. Men det är inte bara arkitektens vilja som styr husets utformning, det gäller att ha alla med i båten och dessutom ro åt samma håll! Ett sätt att få ihop ett framgångsrikt roddarlag är att nätverka. Därför startade jag och ett gäng andra ekoentusiaster i våras nätverket Hållbart Byggande i Syd. Nätverksträffar, föreläsningar och studiebesök står på programmet – olika aktiviteter som bidrar till att sprida kunskap och ökar våra möjligheter att göra det vi vill allra mest: att skapa vackra och miljömässigt hållbara hus!

Första föreläsningen hölls i torsdags av ekoarkitekternas grand old man Varis Bokalders som ställde sig frågan ”Hur bygger vi hus för ett hållbart samhälle? ” Och fler föreläsningar blir det! Här kan man hitta en lista över föreningens alla aktiviteter. Det ska bli otroligt kul!!

 

Funkis i Lomma

Jag är så oerhört svag för den här perioden och stilen: lågmäld funkis från 1940-talet. Typiskt svensk, på ett väldigt positivt sätt. Med ett ben i Corbusiers soligt modernistiska Frankrike (den vitputsade vardagsrumdelen) och det andra benet stadigt förankrat i den skånska myllan (den teglade tvåvåningsdelen).

Villan i Lomma från 1946 har verkligen material och detaljer ”to die for” – men samtidigt inbjöd inte efterkrigstiden i Sverige till några extravaganser. Så även om huset är gediget och välbyggt är det ingen grosshandlarvilla och ytorna är ganska små, framför allt på ovanvåningen. Den ursprungliga byggherren sparade också några slantar genom att bara gräva ut källare under halva huset. Därför infinner sig nu, sommaren 2013,  frågorna hos husets tvåbarnsfamilj: hade det inte varit bra med ett sovrum till? Eller i alla fall att ett sovrum som inte är ett genomgångsrum? Och en fungerande groventré. Och mer förvaring. Och så ett nytt garage. Men man måste gå varligt fram så att man inte slarvar bort husets egenart och bland får man då som arkitekt faktiskt vara ärlig och säga att nej, det här går inte, detta blir inte bra. Garaget och groventrén går att fixa, men det där extra sovrummet på ovanvåningen får vi tyvärr klara oss utan.

Skånelängor i parti och minut

Kan man vara expert på skånelängor? Ja, faktiskt. Sista tiden har de smala skånska husen trillat in i en lång rad. Belägna i Genarp, Helsingborg, Staffanstorp, Höllviken, Vomarp eller Görslöv – vissa i toppskick, andra orenoverade sedan 1800-frös-ihjäl. Långa, smala huskroppar, rum i fil, rum med ljus från flera håll. Utsikten över landskapet. Så vackert. Men husen är ofta ack så små, i alla fall med moderna mått mätt. Jag vet hur man bygger om och till en skånelänga, husen har sin särskilda logik och egenart.  Det finns förstås olika sätt, det hänger ihop med människorna som ska leva i huset. Men oavsett vilken väg man väljer: efter avslutad renovering/ombyggnad ska skånelängans själ fortfarande finnas kvar. Annars kan man lika gärna låta skånelängorna vara i fred, tycker jag.

Fritidshus i Beddingestrand

Frågeställningen är klassiskt när det handlar om fritidshus: hur skapar vi möjlighet för utflugna barn att återvända till sin barndoms sommarparadis tillsammans med flickvän/pojkvän – och så småningom också med en rad av egna ungar? Lösningen kan vara en serie små bodar på tomten, ibland blir det tillslut en mindre stugby! Eller så blir det som här: en tillbyggnad placerad parallellt med ursprungshuset. Kopplingsdelen blir en stor och ljus hall med gott om plats för sandiga sandaler på rad. Mellan husen bildas en liten innegård, skuggig och skön på eftermiddagen när man kommer tillbaka från en dag på stranden.

Buxus sempervirens – in memoriam

Tid att fira midsommar och tid att klippa buxbomen. Det skär lite i hjärtat, jag gillar oklippt buxbom. Aldrig är den väl så vacker som när utväxten är alldeles ny och står åt alla håll som ett ljusgrönt självlysande rufs. Men nu i slutet på juli har färgen mörknat och det är dags att låta lockarna falla för saxen. Det är kul att klippa – och en crew-cut har ju också sin charm! Sedan står buxbomen där – snygg, stadigt och mörkgrö ända tills snön faller.  Och med en mössa av snö blir buxbomen om möjligt ännu vackrare…

Det gäller att passa på och njuta av sin buxbom. ”The box blight” sprider sig stadigt, inte bara i England och på kontinenten, utan också i Sverige. Jag tittar oroligt på mina häckar och klot. Lite brunt där, lite torrt där… Men än så länge verkar det klara sig.  Det kommer att bli tomt i trädgården utan dem.

Buxbom har länge varit fullständigt oumbärlig i den arkitektoniska trädgården. Häckar, bollar, spiraler, kycklingar  – allt har man kunnat forma med buxbom. Men nu har jag slutat att föreskriva buxbom när jag ritar nya trädgårdar. Man får ta till alternativ som tex. liguster, idegran eller buskformig murgröna. Benved kan också klippas till vintergröna kompakta former.  Visst  finns det alternativ och det blir ofta jättefint  – men riktigt som buxbom blir det ju aldrig!

Formstark trädgård till kedjehuset

Att ha en liten trädgård är inte alltid så lätt. Visst, trädgårdskötseln tar ju mindre tid såklart, men annars är det minsann inte någon barnlek. I alla fall inte om trädgården är lika liten som den här i Södra Sandby – och trädgårdsintresset hos familjen är lika maximalt som trädgården är minimal! Trädgårdsidéer svävar lätt iväg. Det är ju så mycket man drömmer om, och så oerhört lätt att det blir rörigt när allt ska tryckas in på liten yta.  Så hur gör man för att få med sig allt, men undvika att plottra bort sig? Och framför allt: hur gör man när en en stor del av trädgårdens yta upptas av en brant slänt som brer ut sig på snedden genom trädgården??

Svaret är naturligtvis STRUKTUR. Med en tydligt struktur kan man få in mycket på liten yta utan att det blir plottrigt. Här valde vi ett (nästan) konsekvent rätlinjigt formspråk, som byggs upp av stenläggningens form och av tvärgående häckar i olika höjd. Den besvärliga slänten flyttar man ju inte på, men genom låga stödmurar av natursten får även den anpassa sig efter trädgårdens övergripande struktur och blir på så vis inte så dominerande.

Och trädgårdsdrömmarna då, hur gick det med dem? Jodå, de lever än. Alla som fanns från början får vara med nu också – plus några till!

MENY