Det tar tid innan trädgårdar blir färdiga, ofta flera år. Frågan är om de någonsin blir riktigt färdiga? Man får ha tålamod. Men ett år går ju snabbt och gör faktiskt underverk för helhetsbilden, växterna hinner etablera sig och växa till sig riktigt bra på tolv månader.  Som i Ålstorp till exempel. Där börjar trädgården mer och mer likna de bilder jag hade i huvudet när jag ritade den! Marktäckarna breder pålitligt ut sig och prydnadsgräsen har skjutit upp sina  silvriga vippor, precis som de ska. Om ytterligare ett år eller två så blir det ännu bättre, då har även buskarna vuxit till sig så att det syns och prydnadsgräsen bildat stora härliga  tuvor.

Och medan man väntar på detta så kan man ju alltid glädja sig åt säkra kort som sten, grus, gräs och fromklippa klot. Med sådana inslag i trädgården behöver man inte vänta – allt blir klart i ett litet nafs!

I professorstaden hör man historiens vingslag. Vintergäck och snödroppar brer ut sig i de mest sanslösa mattor under knotiga träd och förvuxna buskage. Trädgårdarna är färdigvuxna och mogna, de flesta till och med övermogna, får man nog erkänna. Men strängt taget behöver man ändå inte göra så mycket med en sådan här trädgård. I alla fall inte om man uppskattar överflöd, vildvuxenhet och en viss dekadens. Hela sommaren kan man sitta på en stol mitt i trädgården och se grönskan välla över alla bredder, som någon slags Törnrosa i sitt slott. Föreställer jag mig.

Men gamla slott kan behöva dräneras, och då ryker ölandssten och vintergäck all världens väg.  Det skär såklart i hjärtat, men saker och ting går ju att återställa. Ölandsstenen är sparad och kommer att kompletteras så gångar och uteplatser kommer på plats i gen, ungefär som tidigare – fast bättre. Bredare gångar och ny uteplats i den soligaste hörnan. Och vårlökarna kommer ju igen, de också. De klarar att grävas upp, rumlas runt och slängas ner i jorden igen, det är bara nyttigt för dem. Innanför grinden skall det sedan planteras ett nytt vårdträd (man måste tänka på kommande generationer också). Prunus avium ´Plena´ med vita, fyllda körsbärsblommor som avtecknar sig mot det mörka teglet.  Och så några gammaldags, skuggtåliga klätterrosor – de är ju självskrivna!

>Körde iväg och tog lite bilder på den nya trädgården i nordöstra Lund. Det var isande kallt (så här års är jag minsann glad att jag är trädgårdsdesigner och inte trädgårdsanläggare! ). Snön har försvunnit men än dröjer det länge innan det blir något grönt i trädgården….

 Ändå ser det riktigt fint ut, tycker jag. Dekorsten är så tacksamt,  så fort den är utlagd så ser allting plötsligt snyggt och prydligt ut! Och utsikten härifrån är inte att leka med, får man säga. Så småningom kommer den nya vägen med sina vallar, men ett litet tag till kan nybyggarna på Nya Linero njuta av sin utsikt!

Vilken fantastiskt trevlig nyårshälsning det kom ifrån den stora världen! Det är inte ofta jag får förfrågningar från Schweiz minsann, men det går ju att konsultera även via mejl, och nu fick jag se resultatet. Ny stenläggning, omgiven av en underbar grönska… Oj, vad jag plötsligt längtar till sommaren. Och till Genève!