Jag ritar både hus och trädgårdar. Slutresultatet blir en harmonisk helhet som är både funktionell och vacker - värden som varar.
Äntligen ett uppdrag i Linnéstaden, alla Lundaarkitekters dröm! Hans Westmans bostadsområde från 1947 är välförtjänst berömt, för husens särprägel och stadsplanens charm – här får man tassa varligt om man ska in och ändra. Konsultationen mynnade ut i ett förslag till modifierad planlösning för bottenvåningen och nytt kök.
Det här var en femtiotalsvilla som helt klart hamnat i rätta händer! Interiört är huset kärleksfullt omhändertaget med många tidtypiska detaljer bevarade eller återskapade, det har blivit en riktigt pärla! Efter avslutad invändig renovering har turen så kommit till trädgården – och det är nu som jag kommer in i bilden. [Läs mer…]
Funkis i all ära, men köken från den tiden ofta inte särskilt roliga. Visst är de funktionella, det kan man inte förneka: höjden på diskbänken, längden på arbetsytorna och flödesschemat mellan disk, spis och kylskåp – allt sådan brukar funka alldeles utmärkt i ett funkiskök. I alla fall för en hemmafru eller ett hembiträde som själv står för all matlagning medan resten av familjen och eventuella gäster befinner sig på annat håll. Men hemmafruar är inte särskilt vanligt förekommande nu för tiden och ett hembiträde går väl knappt att uppbringa, om man så letar i hela Malmö! I stället finns det gott om människor som gärna lagar mat tillsammans, både i familjen och med vänner. Och så finns barnen och barnens kompisar som också envisas med att vilja vara med och hjälpa till, eller som i alla fall vill ha sällskap under läxläsningen. Det blir helt enkelt JÄTTETRÅNGT i funkisköket! Så ibland får det pietetsfulla bevarandet helt enkelt ge vika för verkligheten – i det här fallet flyttades köket från sin undanskymda vrå till ett av husets stora sällskapsrum. Vilket ju är precis vad köket är i dag – husets mesta sällskapsrum! Fler bilder från huset hittar man här.
Jag är så oerhört svag för den här perioden och stilen: lågmäld funkis från 1940-talet. Typiskt svensk, på ett väldigt positivt sätt. Med ett ben i Corbusiers soligt modernistiska Frankrike (den vitputsade vardagsrumdelen) och det andra benet stadigt förankrat i den skånska myllan (den teglade tvåvåningsdelen).
Villan i Lomma från 1946 har verkligen material och detaljer ”to die for” – men samtidigt inbjöd inte efterkrigstiden i Sverige till några extravaganser. Så även om huset är gediget och välbyggt är det ingen grosshandlarvilla och ytorna är ganska små, framför allt på ovanvåningen. Den ursprungliga byggherren sparade också några slantar genom att bara gräva ut källare under halva huset. Därför infinner sig nu, sommaren 2013, frågorna hos husets tvåbarnsfamilj: hade det inte varit bra med ett sovrum till? Eller i alla fall att ett sovrum som inte är ett genomgångsrum? Och en fungerande groventré. Och mer förvaring. Och så ett nytt garage. Men man måste gå varligt fram så att man inte slarvar bort husets egenart och bland får man då som arkitekt faktiskt vara ärlig och säga att nej, det här går inte, detta blir inte bra. Garaget och groventrén går att fixa, men det där extra sovrummet på ovanvåningen får vi tyvärr klara oss utan.
Tänk vad många fina hus det finns. Som det här i Malmö från 1937, till exempel. Tidig funkis när den är som bäst! Ganska nergånget , men med en underbar rymd – och vilka detaljer! Teglet är tyärr dåligt, så huset kommer att putsas. Och så blir det en del invändiga ändringar också. Det lilla köket där hembiträdet på sin tid skötte all matlagning är för litet med våra dagars mått, så det kommer att byggas om. Men ringsystemet med vilket herrskapet kunde tillkalla betjäning till salongen eller sovrummet, den kommer att få finnas kvar. Fast man kanske kan koppla om det på något sätt? Så att man kan ringa nedifrån köket och slipper vråla på barnen, som sitter instängda på sina rum på ovanvåningen med hörlurar i öronen? Och tänk vad skönt att slippa galoppera uppför ektrappan för att personligen slita dem från sina datorer. En sån ringklocka hade i alla fall jag velat ha. Nya tider, nya behov…
